En till synes trivial händelse 1996 förändrade Peter Ojalas liv. Bilen han sitter i tvärstannar plötsligt och en vanlig pärm flyger in i ryggen på honom. Efter en vecka på sjukhuset får han reda på att han har en förlamning, att han skadat en ryggkota och en nackkota. Skadan visade sig innebära att armarna inte fungerade, men han fick inte besked om vad som kommer att kunna gå tillbaka till normaltillstånd och vad han skulle kunna träna upp själv.
-Allt var nattsvart, säger Peter Ojala. Jag förstod att det var dåligt och att jag hade brutit ryggen. Men redan dagen efter jag kom hem började jag träna. Och det var inga problem. Jag konstaterade att jag ville göra något åt min skada direkt. Jag tränade innan också, så det var enkelt att komma igång. Idrotten hade hjälpt mig tidigare och min övertygelse var att det skulle den göra nu också. Mitt mål då var att klara av min vardag.
Kom in i landslaget i rullstolsinnebandy
Peter Ojala blev snabbt bra på rullstolsinnebandy. Han kom in i landslaget och fick åka runt och tävla. Detta var fyra år efter olyckan. Idag har jag nog provat alla idrotter som går att göra med en rullstol.
Är det något som inte går att göra?
-Nej, jag säger att det går att göra allting och så kommer det alltid någon och hittar på någonting. Det går inte att hoppa höjdhopp säger dom då. Men jag har löst det också, jag kan hoppa höjdhopp. Så jag har ett rekord på 80 centimeter som jag har hoppat.
Du är helt orädd?
-Ja, jag tycker det är kul med dom här utmaningarna. Mina kompisar dom vet att jag ser allting som en utmaning och hittar lösningar i allting. En sak som kanske inte fungerar ena dagen, kanske fungerar den andra.
Löser problem när de kommer
Peter Ojala berättar att första gången han skulle resa utomlands så överarbetade han allting.
- Jag var helt stressad för jag visste inte hur det skulle fungera på hotellet. Tänk om inte hotellet är bra. Tänk om inte transporten fungerar. Trots förberedelser så fungerade ändå inte allt så bra på första resan och då tänkte jag efteråt att jag la ner för mycket tid på det. Så nästa gång så brydde jag mig inte. Jag beställde en resa, åkte iväg och tog det som det kom när jag var där. Så nu åker jag med huvudet under armen och löser problemen efterhand.
Blev lagkapten efter två år
Jag har hållit på med vattenskidåkning, basket, rullstolstennis, men det som jag satsar hårdast på är kälkhockey. Det här blir min femte säsong och efter två år så blev jag lagkapten. Så det gick väldigt snabbt att komma in där i landslaget.
- Efter Sochi Paralympics med kälkhockeylandslaget 2014, där TV direktsände, så var det egentligen första gången då folk här hemma i Sverige fick upp ögonen för kälkhockey och tyckte det var jättekul att se på. Det fick många följare och många runt om i Sverige ville börja spela kälkhockey.
- Jag åker runt och träffar killar och tjejer överallt och hjälper folk att komma igång att få tag i en kälke. Det jobbar jag mycket med. Alla kan köra kälke, men om man t ex har en sämre armfunktion så kan man lösa det, eller om man inte kan använda armarna alls så kan man sätta en båge så någon kan skjuta på.
På toppen av berget
Idag finns det ingenting som hindrar Peter Ojala. Han gör allting som han vill göra.
- Jag gör allting, till exempel så åker jag på skidresor. Åker sitski gör jag varje år bara för att komma bort ifrån allting. Snö är ju besvärligt när man sitter i rullstol, men åker man sitski så finns det en anledning att åka upp till Åre till exempel. Jag uppskattar jättemycket när jag tagit mig upp till toppen med sitlift och släplift. Då kan jag sitta där uppe en stund och bara titta ut över allting och tänka att nu har jag tagit mig hit till toppen helt ensam och ingen har hjälpt mig. Och det får jag en jättestyrka ifrån. Den allra första gången jag tog mig upp till toppen, då kände jag att jag kan göra precis vad som helst.
Hur mycket tränar du?
- Jag tränar ett till två pass per dag. På förmiddagspasset så är jag på gymmet och på eftermiddagen kör jag kälke. Gympasset är bara för att få igång kroppen, medan jag kör ganska hårt på ispasset. Jag har alltid ont i ryggen, det känns som att det känns en kniv i ryggen där den har gått sönder. Jag vaknar varje morgon av smärta och det går inte att ligga kvar eller byta sittställning. Det är kotan och det går inte att göra något åt att det gör ont.
Slutade med medicin
- Jag har ätit medicin i många år, men sen upptäckte jag att jag inte mår bra av medicinen och man blir trött så jag slutade med den. Det är beroendeframkallande, så då får jag ha ont istället tänkte jag. Men sen upptäckte jag att om jag tränade på morgonen så släppte smärtan. Det är endorfiner som utsöndras i kroppen och jag hade mindre ont. Så det är enkelt att motivera mig.
Gymmet istället för smärtstillande
Läkare kan säga till mig att jag kanske tränar för mycket och ska ta smärtstillande, men då tänker jag så här; att allt som de hade fel om förut, hur dåligt allting var, så har jag ändå gjort det till något bra. Om det här fungerar i ett eller tio eller tjugo år, det vet man inte, då får jag hitta en lösning då.
Mitt problem blir ju när jag blir sjuk, när jag inte kan gå och dra igång ryggen. Då blir jag riktigt dålig. Är man riktigt risig så kan man egentligen inte träna, men jag har försökt att träna ändå.
- Jag var nyopererad för två år sedan i revbenen. På midsommar tänkte jag att jag bara ska gå till gymmet. Då drog jag till och då sprack det. Jag kunde inte säga hur korkad jag varit för att det blödde så. Jag sa att jag ramlat ur rullstolen, jag kunde inte säga att jag varit på gymmet. Efter det fick jag ta medicin ett tag, men annars har jag varit helt utan.
-Det som jag tycker är roligt med kälkhockey är att den är stor i hela världen. Och i Sverige poppar det upp klubbar lite överallt, avslutar Peter Ojala.
