Ett besök på ett badhus är roligt och avstressande anser många. Bassängbad utomhus eller inomhus kan vara skönt, svalkande, kul eller kanske en möjlighet till träning eller rehabilitering. Men detta är också förknippat med risker som smittspridning, infektioner, kemiska reaktioner för personal och drunkning i värsta fall. Några av orsakerna till att hälsorisker kan uppstå är de bindningar av kemiska föreningar och mikroorganismer som kommer in i öppna sår.
Badvattenkvalitén i en badanläggning är viktig. Michael Ohlsson, uppdragsledare vid Grontmij part of Sweco, menar att man bör titta på möjligheten att ha mer kontroll på bakterier och att bakteriehalten i badvatten kan mätas snabbare. Vattenreningen kan även påverka luften i badanläggningar. Enligt Grontmij orsakas de vanligaste hälsoriskerna av bakterier som förekommer allmänt i miljön som pseudomonas aeruginosa. Pseudonomas kan både komma från den omgivande miljön och från de badande i anläggningen.
- Filborna Arena i Helsingborg är ett exempel på vattenrening där ett av Sveriges renaste badvatten finns. Där används bland annat RO-filter, berättar Michael Ohlsson.
Traditionell vattenreningsmetod
De flesta badhus mäter bakteriehalten i bassängen några gånger per år, men man vet kanske inte hur det ser ut mellan stickproven. Traditionell vattenreningsmetod innebär att man tar ut bakterier som sedan skickas till laboratorier. Detta tar tre till tio dagar, men inget larm kan anpassas för gränsvärdet. När stickprovet görs mäts indikatorbakterier, vilket innebär att en hög procenthalt av alla bakterier som finns missas. För att skydda badande gäster från bakterier doseras klor som ger bland annat röda ögon och badhusdoft av trikloraminer, det vill säga bundet klor. Den förhöjda halten av det bundna kloret finns i luften och kan ge anställda och besökare på badanläggningar besvär med exempelvis luftvägar.
BQ – metoden
Totalhalten på bakterier mäts genom att bakterierna filtreras och fångas in. Verkningstiden är trettio minuter, sedan avbryts reaktionerna och resultatet syns. Hela systemet testas någon gång per år. Till skillnad från den traditionella vattenreningsmetoden kan ett larm anpassas för gränsvärdet och bassängerna testas något oftare.
Bottensedimentering och biofilm
Weda är verksamt inom bottensugare till publika bad och tillverkar bottensugare för olika industriapplikationer bl.a. för dricksvattenreservoarer. Detta arbete har genererat kunskap om bottensedimentering och biofilm.
Klas Lange, CEO på Weda berättar att de börjat fundera på vad som egentligen finns i den biofilm som bildas i de flesta reservoarer i publika bad och vilken effekt en bottensug har på detta.
- Om det är så att bottensedimentet innehåller till exempel bakterier, så är dessa så små att de går igenom filtren på alla bottensugare och därmed bara sprids ut i vattnet i bassängen. Detta är ju av naturliga skäl inte är så bra, men om man istället för ett filter på maskinen ansluter en slang och pumpar ut bottensedimentet, det vill säga biofilmskiftet, ur bassängen så får man ett betydligt bättre resultat, menar Klas Lange.
Tanken är att driftspersonal på badhus ska kunna köra med slang vid behov och med maskinen emellanåt.
- Vår avsikt är att i samarbete med bl.a. KTH och IVL undersöka innehållet i det som pumpas ut via utloppsslangen för att därigenom få bekräftat om våra teorier stämmer. Samtliga våra bottensugar kan köras med utloppsslang som snabbt monteras på maskinen.
- Som jämförelse kan jag nämna att vi i kärnkraftverk pumpar bort radioaktiva aerosoler som är mindre än en mikrometer i diameter, avslutar Klas Lange.
