Parkour har blivit allt populärare. Vi ser killar och tjejer hoppa över murar i staden, men också på speciella parkouranläggningar både utomhus och inne. Inte alla vet ännu att det handlar om både fysisk och mental träning.
Parkour, eller som det också kallades ”art du déplacement” grundades under 1980-talet i en Fransk förort till Paris, Lisses, av en grupp fransmän som kallade sig Yamakazi. Gruppen bestod av Yann Hnautra, Chau Belle, David Belle, Laurent Piemontesi, Sébastien Foucan, Guylain N’Guba Boyeke, Charles Perriere, Malik Diouf and Williams Belle. 2001 spelades en film in, ”Generation Yamakasi”, av den kände franske regissören Luc Besson. Filmen handlar om att gruppen ska hjälpa en liten kille som hamnat på intensiven på grund av hjärtproblem att få ett nytt hjärta. De använder parkourteknik för att göra inbrott hos rika för att kunna betala den fattige killens nya hjärta. En Robin Hood-berättelse, om man så vill.
Parkour numera en erkänd idrott
Från att ha skapats som en slags livsstil i Frankrike, där man brukar ge David Belle och Sébastien Foucan det mesta av äran för att ha skapat parkour har den utvecklats till att bli mer av en ren idrott. Mycket av den filosofi och de fysiska övningar som finns i parkour kommer från marinofficeren Georges Héberts träningsform Méthode Naturelle som han skapade redan på tidigt 1900-tal och hans princip ”Être fort pour être utile” - ”Var stark för att vara användbar”. Själva ordet ”parkour” är en variant på det franska ”parcours du combattant” som ungefär betyder hinderbana. Ordet användes för första gången så sent som 1998. Det finns också ett annat ord i sammanhanget och det är ”Free-running”. Det härrör ifrån Sébastien Foucan, som efter att ha flyttat till Storbritannien utvecklade en egen variant av parkour. 2003 gjordes en film med namnet ”Jump London” av brittiska Channel 4 där Foucan medverkade och där ordet ”Freerunning” först användes. Kuriosa: Det är Foucan som gör parkourstunts i Bondfilmen Casino Royale. Det finns en fristående tävlingsstil i duellform som kallas Tricking också. Men parkour är nu en idrott som i Sverige går under Gymnastikförbundets paraply. Det finns över tio tusen utövare i Sverige och fler än 125 föreningar idag.
Parkour och Gymnastikförbundet
Jesper Eriksson och Ahmed Al-Breihi arbetar med parkour på Gymnastikförbundet. Bägge är både aktiva parkourutövare och instruktörer.
– Parkour är mer än en idrott. Den är också en filosofi. Grunden för parkouren är att man ska se möjligheter och se att man kan övervinna hinder i livet. Man ska bygga upp sig både mentalt och fysiskt, menar Ahmed.
Parkourutövarna har för att kunna träna inomhus sökt sig till gymnastikhallar. Det finns runt sjuttio hallar som kan användas idag. Då man tränar i samma lokaler och ibland även använder samma verktyg har visst ”läckage” uppstått mellan gymnastik och parkour. Dessutom lockar parkouren en ny sorts idrottare.
– Många börjar med parkour när de är runt tolv år gamla, men det finns även de som börjar vid äldre år. Ibland är det människor från helt andra kategorier än ifrån idrottsfamiljer som börjar med parkour, berättar Jesper.
Att tävla inte huvudsaken
Jesper och Ahmed menar att att tävla i parkour är en slags paradox och att tävlingsmomentet aldrig är i centrum.
– Tävlingen är ett sätt att träffas, ett socialt centrum och en plats att sprida information. Och ett forum där vi lär av varandra. Det är inte som i traditionella idrotter, berättar Jesper.
– I parkour är det inte heller någon tränare som säger åt dig vad du ska göra. Vi ställer i stället frågan ”Tänk själv – vad vill du göra?” och så hjälper vi dem att uppnå det steg fär steg. Det handlar om att själv finna sina gränser. Inte om att göra en dubbelvolt genast. I parkour utvecklar man sina egna rörelser, säger Ahmed.
I parkour vinner man tävlingar genom hög svårighetsgrad, bra flyt i rörelserna, kreativitet, utförande och helhetsbilden. Det finns förstås särskilda tävlingar där det gäller att ta sig så snabbt som möjligt genom en viss bana. Bedömningssystemet är positivt. Alla börjar på noll och sedan adderas det. Parkour drar ögon till sig när den utövas i stadens parker och på andra platser i stadsmassan. Inte alla förstår sig på sporten.
– Det händer att en del irriterar sig på parkour i staden, men utövarnas grundinställning är alltid att ta vara på sin miljö och att kommunicera. Vi vill alltid kopplas till positiv sport. Ett annat ord för parkourutövare är ”traceur” ett ord som kommer ifrån att spåra, finna sin väg. Traceurs betraktar världen som sin lekplats. Här i Sverige ligger vi i framkant med att organisera oss och andra länder ser oss som förebilder där. Parkour är en godkänd nationell sport idag och ökar starkt, avslutar Ahmed.
